Jag lovar, jag är hemsökt. Jag ser en person i min ögonvrå hela tiden. Ljud hit, ljud dit. Skuggor i hörnet, någon springer förbi andra rummet fort. Jag vet att det är någon hemma. Även när jag är hemma själv. Jag är inte mentalt retarded som inte ser.

Och den här mannen, som stod i mitt rum ett på natten och skrämde mig så mycket att jag nästan börja tjura. Han bara stod där och kolla på mig. Kort och rund, äckliga trasiga kläder och ruffsigt brunt hår. Smutsig. Nästa blinkning, var han borta...